Träning för Peter

Som vanligt när det är dags för mig att åka iväg och träna för tränare, var det dags för regn. Som tur var, var denna träning inomhus. Fick skynda mig hem från jobbet, ta in hästen så hon hann torka, hem och äta och byta om, sen tillbaka till stallet. Vi hann perfekt till slut. Alltså, dressyrträning för Peter Härnstam i Munkedal. Har aldrig ridit för honom förut så det var spännande.

När jag red fram kändes det sådär. Coftan var lite spänd men framförallt var det kanske jag som var spänd, lite nervöst att träna för någon ny. Försökte jobba henne lösgjord, men lyckades inte perfekt. När det var min tur kom Peter fram och hälsade på oss och bl.a frågade vad Coftan var för en häst, vad vi tävlade för klasser, och vad vi brukade jobba med. Sedan bad han mig att rida runt lite på volten och fyrkanten i trav och galopp så han kunde se hur hon gick och jag jobbade henne. Nu blev det inte mindre spänt, vi skulle ju runt hela fyrkanten med. Fjolla.

Han sa till mig något som jag inte tänkt på innan, Coftan reglerar tempot lite själv. Han tyckte att hon var lite "av och på". Ena stunden var hon mjuk och fin och jobbade på fint, men försvann gärna i överilat tempo. Nästa stund protesterade hon mot bett och skänkel och tappade takt, form och tempo.

Det är svårt när man rider för någon första gången, för tränaren måste ju säga vad han ser för dagen och vad det är han tycker vi behöver jobba med. I vårt fall att få Coftan att jobba i en jämnare form, lugnare tempo (kanske snarare takt), och i en lägre form så ryggen följer med och jobbar bra. Utan det är det svårt att ta sig vidare i klasserna och med det får jag bättre fram Coftans kvaliteer.

Jag försöker jobba med det emellanåt, att få henne att jobba jämnt i en låg och rund form, men när jag inte får henne riktigt lösgjord tar det tid att få ner henne. Ofta kan jag tycka att jag får hyffsad ordning på det, inte alltid. Man kan väl säga som så, att vi inte visade vår bästa sida igår :) Dock har jag nog aldrig jobbat henne fullt så låg som jag fick göra samt att jag nog inte reflekterat lika mycket över tempot.

Jobbade nästan bara med denna låga form för att få upp ryggen, genom hela passet. Sträva efter att få manken som högsta punkt. Lösgöra och ställa inåt, krama ner henne med yttertygeln. Luuungt tempo så hon hinner med. Var uppe hos mor och såg film från träningen förut. Coftan blev mycket trevlig när hon kom ner och slappnade av. Var roligt att när jag tyckte att det släppte och ville berömma Coftan, sa också Peter att det var bra. Liiite känsla hade jag :)

Coftan fick beröm för att vara så arbetsvillig och han tyckte att hon var trevlig när hon släppte och mjuknade. Det fanns mycket att hämta om jag jobbade vidare på detta. Han tyckte att hon påminner mycket om sin far, Corrado WL. Jag ska vara noga med att rida henne i denna låga formen mycket. Jag kan ta upp henne i formen och kolla av henne emellanåt, men i regel ska hon jobba i denna låga form för tillfället.

Sagt och gjort, idag fortsatte jag med detta. Upp i paddocken idag, med träns denna gång. Fungerade faktiskt riktigt bra. Alltid svårare är man inte har någon som tittar på en, men jag får tänka på att hon inte kan bli för låg och jobba ner henne hela tiden. Coftan kom dock på att det var ju lugnt vi skulle ta det. Får nog bli sporrar i fortsättningen så jag åtminstonne kan säga till när det behövs, idag var det en del segande runt banan. Nog för att vi skulle ta det lugnt, men jobba ska vi ändå.

Får se om jag får tillfälle (och råd) att träna för Peter fler gånger. Det var mycket givande och man skulle vilja ha en uppföljning på det vi gjorde. Tur att vi har Janne som kan hjälpa oss med.