lördag 20 juni 2009

Tack snälla mamma!

I kväll har vi varit i paddocken och kämpat igen. Min kära mor var snäll och kom och kikade. Behöver någon som säger till mig när jag gör helt fel och någon som uppmuntrar när vi är på rätt spår och på gång, annars ger jag gärna upp. Det är guld värt med ett par extra ögon!

Finns fortfarande mycket att kämpa vidare med, men vi har tagit ett litet steg i rätt riktning. Fick henne mycket snabbare dit jag ville, och när hon gick rätt gjorde hon det längre stunder. Men vi måste jobba vidare med det. Fortfarande väldigt svårt med nedsittning i traven då jag gärna spänner mig och höjer händerna. Får ta det korta bitar.

Idag kunde vi ge oss på ett par öppnor. Gick rätt ok. Gjorde ett par ok slutor med. Dock är det lätt att hon höjer sig i nacken. Måste kunna ha henne låg i formen även ute på fyrkanten och när jag gör rörelser. Galoppen är rätt fin, men i höger varv måste jag vara noga med att få med bogarna in. Men hon blir bra härlig när hon går rätt. Hon lyfter fram och blir så mjuk och mycket taktmässig. Så vi har nog tagit ett liiitet steg i rätt riktning. Tur det, annars hade jag nog snart gett upp.

Men den lilla damen har gått och skadat sig. Hade ett ganska rejält sår på vänster bakben, utsidan, ca 1 dm under hasen. Dock väldigt fint, antagligen inget de skulle sy ändå (tror det var för gammalt när det upptäcktes). Svullen som bara den tyvärr, hon svullnar upp för minsta lilla. Fick tvätta ordentligt och lägga salva runt för att hon ska slippa flugor. Visade inget obehag som helst när jag red dock, svullnaden gick ner en aning, men är rädd för att det kan bli värre i morgon. Hon kan bli väldigt stel av svullnaden.

Å igår var det midsommar ja, trevlig midsommar på alla i efterskott! Sov på förmiddagen efter att ha jobbat natten, var uppe en snabbis i stallet och tod hand om Coftan, och sen bar det av till morbror med familj. God mat och trevligt sällskap, en härligt midsommar.

I mrogon blir det en uteritt, om benet fortfarande är lika fint vill säga. Sen ska vi åka till Borås djurpark med min syster och hennes sambo samt hans 2-åriga son. Ska bli trevligt.

2 kommentarer:

  1. Det tar tid Anna!!!
    Man såg på Peterträningen att detta är lite svårt för Coftan. Det tar tid innan spänningen i ryggen släpper så att hon orkar gå i en lägre men framför allt rundare form. De e bara å kämpa på med låg hand och rätt tempo!!

    SvaraRadera
  2. Tack för de uppmuntrande orden! Jo det är väl så, bara att kämpa och inte ge upp. Det är ju faktiskt inte lätt, utan jobbigt tycker Coftan.

    SvaraRadera