Full rulle i dubbel bemärkelse

På lördag ska vi på bröllop. Ska bli jätteroligt! Är dock med skräckblandad förtjusning. Jag och sambon ska agera toastmasterpar och står därför för underhållning och ordning under middagen. Detta innebär att vi har en ganska stor roll och ska stå och prata inför folk med jämna mellanrum. Inget vi älskar, men vi biter ihop och egentligen är det rätt roligt, bara vi blir lite varma i kläderna.

Inför detta uppdrag är vi också ansvarig för festhäftet och det innehåll som ska finnas där i. Detta har krävt sin lilla arbetsinsats. Framförallt tillsammans med det ovanstående. Om allt går enligt planerna blir det utskrivet ikväll.

Till råga på alt har jag gått och blivit riktigt förkyld. Verka dock som det håller på att släppa och jag kan fungera som vanligt igen. Är ledig idag och får se hur det blir resten av veckan. Har en del att göra som sagt, så denna veckan är jag nästan glad om de inte ringer in mig.

Coftan verkar må bra av all träning. Efter lördagens träning för Janne, valde jag på söndagen att rida igenom henne i paddocken igen. Hon var mjuk som sirap i kroppen. Jättefin! Kändes hur fräsch som helst. Var noga med att rida med händerna framför mig och inte ta åt mig dem. Försökte hitta min egen balans och guida Coftan mot en rundare form för att få med sig rygg och bakben. Kändes riktigt fint.

Nu dök istället nästa problem upp. Nu förstår Coftan vad jag vill, och hon är så nöjd så hon bara kör på. Med andra ord springer hon nästan ifrån mig. Måste göra massa halvhalter och rida lugnt. När vi äntligen kommer någorlunda till ro, kan jag flytta bakdelen något utåt så hon tar för sig bak. Blir jättefin, till slut. Så här var det både i söndags och igår när jag red. I måndags fick hon ledigt.

I galopp sa Janne åt mig att korta ihop henne sakta och sedan gå ner i trav och fortsätta samma där. Nästan helt omöjligt med den energin hon har nu. Dock har jag henne framme på bettet och rund i kroppen, det är det viktigaste. Sen får jag lugna ner henne succesivt. Snart dags för träning igen och dår får vi nog hjälp med att gå vidare.